Igår fick jag reda på att min kära vän miste sin kära vän som varit som en pappa för henne och även varit en vuxen förebild i hennes uppväxt. Ett stöd och en trygghet. Dom har delat många år tillsammans och han har funnits där för henne när hennes mamma gick bort och morfar i våra unga år. Denna man vart inte äldre än 60 och försvann härifrån alldeles för fort. Frisk och kry ena dagen och borta den andra. Han var go och glad och alltid kul att träffa! Det fick mig att tänka på livet och att vi ska ta vara på varann som vi egentligen inte gör. Mycket tas för givet och man räknar med att alla ska finnas där varje dag vi vaknar. Inget konstigt med det, det är så man vill att det ska vara. Jag vill ha mamma, sambo, vänner och syskon där för evigt! Men tyvärr ser det inte ut så i verkligheten! Så alla ni som läser och finns i mitt liv. Jag diggar er skarpt även fast det sägs alldeles för sällan! Hoppas vi blir gamla och lyckliga tillsammans. Nu är även ett nytt liv på väg in i min värld och jag hoppas att jag får leva med honom/henne i hundra år! Puss & Kram
Ps. En extra tanke till dig min fina goa vän, jag gråter med dig! Livet är orättvist, att DU ska behövs gå igenom det här om och om igen i så unga år! Jag kan inte annat än finnas här för dig och med dig! Ds
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar