Ibland kanske man inte tänker sig för när man skriver om vissa saker, jag menar, det finns ingen baktanke med saker och ting i mellan åt. man skriver ner känslorna och just vad som faller en in just där och då. Jag har fått lite bastning för att jag kanske glömmer att skriva in vissa människor som finns i min närhet och betyder väldigt mycket, men som av någon anledning inte kommer ner på papper. Han som jag ville gifta mig med när jag var liten var min pappa, det fanns ingen annan i min värld. Han älskade jag ju mest av alla pojkar, män och killar som fanns, så det var ju en självklarhet.. Varför ut och leta efter någon när jag hade den rätta redan hemma hos mig. Han var dessutom polis och stor och stark, vad mer kan en flicka önska sig?! Men det jag aldrig la ner tankar på var att även han hade känslor och kunde känna sig ledsen. Ska en stor stark man få känna så?? Självklart! Så denna text är ägnad till min pappa. Fast det inte kommer i direkt textform vad jag känner för dig, så ska du veta att jag älskar dig så som många andra jag gör! Hoppas som jag tidigare plitat ner, att jag får ha alla i min närhet så länge JAG vill!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar