Igår gjorde lilla familjen en liten utflykt till Piteå.. 19.55 gick planet från Arlanda. Filips första flygresa, gick ju super. Han skratta och var glad hela tiden och mamma som varit orolig och fasat för en skrikig unge som skulle ha jätte ont i öronen. Skönt man slapp det. Framme kl. 21, då vi möte upp vår Norrlänning i sin känguru. Jag har aldrig varit så långt upp i vårt fina land, har alltid haft en förkärlek till norrlänningar.. dom är tröga, tysta, osociala, humorsbefriade och alldeles alldeles underbara! Greger var en typisk sådan, men efter ett tag mjukna han oxå upp efter min sambos tappra försök om att dra skämt efter skämt. Greger drog lite på smilbandet i början, men sen vågade även han skratta högt. Myggen hade redan dykt upp för att irritera en.. Va f-n, det är ju knappt sommar ännu tänkte jag, men där var dom i dröser. Men vilket landskap, vi åkte dryga 4 mil hem till Greger och då fick jag se landskapet och naturen. Jag började räkna tallarna efter vägen, men orkade inte längre när jag kommit upp till 120 365 st, det var inget annat jag såg heller, så där kan man snacka om skog. Filip och jag bak på kängurun, Sambo och Greger fram. Fille lika glad fortfarande, vet inte om han kände sig hemma för en stund och kunde koppla av, för han bara låg där och log, tror att han kanske tänkte att här ska jag bo, om inte nu med mamma och pappa, så när jag blir stor iallafall. Väl framme vid deras herrgård klev vi in för att diskutera kängurun.. Jag tyckte den var skön att åka, men otroligt ful. Kände mig som jag kom direkt från Polen och skulle åka till Sverige för att plocka bär. Har en bild i huvudet att det ska se ut så då iallafall ( kan ha fel, inga fördomar här inte)
Där inne hade Gregers fru dukat upp med kaffe och mackor och sa med en bred norrlänsk dialekt " Ni ska fara långt, så sätt er och drick kaffe och ta en smörgås" Både jag och sambo titta på varann och log och tänkte, att hur ofta skulle en sån här sak hända i sthlm?? Vi fika och prata och efter ett tag så bestämde vi oss för att ta kängurun med oss till storstan.
Renault Kangoo, vår första och förhoppningsvis sista känguru!
3 kommentarer:
Så pjokig ser väl inte kängurun ut,
jag kan tänka mej tystnaden och lugnet uppe i lappskogarna. Och Filip på sin första flygtur, ända dit upp till knott och mygg. Och mams var hundvakt, Diezel och mormor låg i sängen och tittade på tv, fick efter ett par timmar säga åt(lillen) att gå och lägga sej i sin korg, tog upp nästan hela sängen med sin kroppshydda, men han lomma iväg så snällt.
HAha, kan se er alla sitta i bilen med bärkorgar för att åka ut till skogen och plocka bär. Alla kommer tro att ni verkligen är riktiga polacker, iallafall lilla jag=)
Va fan! V70:n då..?
Kul att du fått se "Norrland" nu då när du var nån timma i Piteå ;-)
Kom hit och käka lunch med mig någon dag nu. Bara för att du är mammaledig betyder det inte att du kan såsa omkring hemma hela dagarna. Man får ju fan tjata på dig!
//Jävligt anonym
Skicka en kommentar