Lätt panik..

Varför får jag ofta lätt panik över saker, eller saker får mig att känna mig stressad? Jag vill hinna med så mycket, men tiden räcker ibland inte till.. Det här har inte bara kommit nu för Filip finns och tar all min tid, den har bara blivit värre nu, för ytterligare en grej har kommit som måste gå in i mitt dagliga schema. Jag kan få panik för disken växer, sängen är obäddad, tvätten ligger o skriker i tvättkorgen på mig, måste få tid till hunden, jag vill duscha, träna, träffa kompisar, festa, shoppa, mysa med sambo.. allt på samma gång känns det som ibland, men varför?! Varför måste jag diska varje dag och hålla snyggt och tvätta, varför får jag dåligt samvete om jag inte ringt någon på ett par dagar? Allt ligger nog hos mig själv, ingen annan tänker nog på det. Kraven man har på sig själv är nog dom största kraven. Får lite smått panik när jag inte ens uppdaterat min blogg. Vad ska mina trogna läsare tycka och tänka, raderar dom en dagboks bekännelser från sin favorit lista nu?

Men jag är väl inte ensam om detta. Dom flesta har nog krav på sig att man ska hinna med så mycket och samtidigt vara pigg och glad för alla upptåg som händer. Jobb, sociala livet, familj och vänner och inte minst.. sig själv! Nu precis fick jag äntligen Filip att somna, han har varit vaken sen 9 i morse och 3,5 timme för honom i vaket tillstånd är länge, så bebisen vart grinig och mamma vart trött på att hon inte kunde gå ifrån och uträtta sina JÄTTE viktiga saker.. Tvätten och borsta tänderna! Herregud, jag får nog skärpa mig och låta dammen växa lite i hörnen. Världen går inte under för det. Idag har jag iallafall bjudit in mig själv till storesyster på middag. Slipper jag tänka på den saken. Gå hem till ett dukat bord är aldrig helt fel, speciellt inte till min familj som är det bästa jag har!